Don't step on my blue suede badbyxor...

Hon kunde väl ha sagt det med en gång. Att hon hatade dem. Och att hon ville förgöra dem. Men icke. Hon lät mig köpa dem. Hon lät mig bära dem. Och hon lät mig älska dem. Först därefter slog hon till. Beräknande och kallt. Och nu är de borta. För alltid. Det är så att man vill fälla en tår eller två. Jag pratar givetvis om mina fenomenala och helt nyinköpta badbyxor. Det hela hände i lördags. Listig som få hade M-A utplacerat en påse med mina badbyxor bredvid en soppåse i hallen. Därefter uppmanade hon allas er hjälte att "gå ut med sopporna" (märk väl hennes användning av plural). Godhjärtad och tjänstvillig som få gör jag givetvis detta. Och huxflux är mina så högt älskade badbyxor försvunna ned i ett gap med grannarnas rester ifrån midsommarafton. Och M-A hon bara skrattar och skrattar och jag bara gråter och gråter. Vi har ett väldigt sunt förhållande, faktiskt.